Sommarstängt.

Då var det dags.

Nu är det min tur.

Snart.

Strax bär det av,

mot resor och äventyr.

Njut av sommaren ya'll!

The colors of summer.

Tre veckors jobb i Gbg är snart slut. Imorgon är det sista dan på jobbet här i Gbg för sommaren. På kvällen bär mig ett tåg till Gävle där jag skall jobba en vecka innan det är dags för det sköna utlandet. Nu är det så att vi kommer åka direkt från Gävle, så jag packar alla mina kläder och bikinisar redan nu. Och tror ni inte att jag känner det i kroppen? Snart ska jag få svettas i solen, svalkas i det underbara havet och slappna av och festa loss i den sköna natten. Soon baby, soon.

Ett oväntat besök.

Tur att jag har Gevalia hemma, hmff.

Igår blev jag minst sagt lite förvånad. När jag loggade in på msn stod det att någon hade lagt till mig på sin lista. Denna någon var inte online då, vilket ökade min nyfikenhet. Först på kvällen, en hel jobbdag senare, var denna någon online. Han pratade engelska, kallade mig för ett väldigt gammalt smeknamn och sa att han var från Italien. Detta chockade mig förstås för jag kunde inte komma ihåg någon italienare, förutom en gammal kärlek som hette nästan precis likadant, både i för- och efternamn. Men jag visste ju att detta inte var han. Inte en chans. Efter ett tag kom minnet tillbaka. Denna någon var en kille jag träffade på det ack så populära IRC för ungefär 5 år sedan. Vi hade kontakt ganska länge och pratade om vardagligheter- han om livet i Italien och jag om livet i Sverige. Han hade hittat en gammal IRC-logg från den tiden och ja, vad jag förstår så ville han visst ta upp kontakten med mig igen. Och otroligt nog hittade han mig. Killen hade dessutom done his homework; han visste hur gammal jag var, mitt för- och efternamn, vart jag bodde förut etc. Nästan creepy. Tur att vi bor i olika länder. [Lr nåt.] Men lite roligt ändå. Jag kan inte låta bli att känna mig lite smickrad. Jag är visst minnesvärd. [hoho]

Jag ska till paradiset snart.

Jag kan inte fatta hur snabbt tiden har gått. Juni var över på en sekund. Att det redan är 11 juli är ofattbart för mig, eftersom jag åker den 21 juli. Om 10 dagar alltså. Jag åker utomlands om 10 dagar. Och de här dagarna som är kvar kommer försvinna obemärkt. Från och med imorgon jobbar jag varje dag fram till den 21. Och tiden bara försvinner när man jobbar. De 10 dagarna som är kvar får gärna försvinna snabbt. Snart är dagen D här, dagen som jag aldrig trodde skulle komma. Äntligen. The beginning of my vacation. Vi ska bila ner till underbara Kroatien. Semesterlandet med oändligt många

vackra stränder. Havet är liiite finare där. Det känns speciellt. Det är speciellt. Det pirrar i mig när jag ser alla fotografier. För jag vet precis hur det känns där. Obeskrivligt.

De ger mig gosfeber.

Jag blir pipig. Jag får lust att springa fram till dem och krama dem, och gosa med dem, och nosa med dem. I can hardly control myself. Jag pratar förstås om kaniner. They're back. Mitt på min gräsmatta. Och jag fortsätter att fota. I can't help it. De är ju sötare än socker. Inte för att jag har smakat, men jag bara vet det.

It's the return of react.

Det blev dags för ännu ett byte. Jag tröttnar ganska snabbt. Och jag måste säga det, jag blev väldigt trött på blogg.se. Jag gillar inte designen, det finns inte så mycket att välja mellan. Och seriöst, jag är inte den som betalar för att blogga. Oh no, så seriöst tar jag inte detta. Jag gillade min förra react-blogg ganska mycket, bakgrunden det vill säga. Men jag kan inte gå tillbaka till den. Den tillhör förra året. And the show must go on, eller hur? Not back. Min senaste blogg lyckades jag aldrig bli nöjd med heller. Så här är jag, reagerar på ett nytt ställe. Min plats i cybervärlden, read it or leave it.